Resan började för de flesta av oss på Arlanda där vi tog flyget mot Zürich. Väl framme väntade Mattan och ”Stompen” och första stoppet blev efter det Adelboden. Första dagen var det träning med några nya vänner från Norge. Det var en minst sagt kämpig dag på touren. Dimmigt, glatt, brant, skrå -men vi var glada ändå! Adelboden var väldigt händelserikt, under de tre dagar vi spenderade där lyckades vi med mycket. Stajn öste på och lyckades göra två riktigt bra andraåk, WakaWaka och Judith krashade och Mattan fick ta dem till sjukan. Även Mattan hade en ”lyckad” dag då hon på morgonen tappade nyckeln i hisschaktet och senare krashade bussen. Vurpan i Adelboden var tyvärr slutet på touren för Judith och vi kan inte annat än hålla med lillasyster Vera om att vi måste ringa snökanonerna och be dem spruta mer mjuk snö i backen! Dessutom var vi lite kulturella och besökte byns kyrka. Fillan var generös och skänkte hela 14 kronor medan Stajn aka Ove Sundberg endast hade två kronor över!
På resan över till Veysonnaz åkte vi biltåg och Fillan deppade ihop för att hon på grund av sömnbrist missade hela resan, naaw!! Stället var fint, backen var svår och vi träffade på en pojkflicka som gjorde oss minst sagt irriterade. Vi åt snigel och bläckfisk men vid kaninen tog det stopp. Nu funderar vi på att prova hundinnanlår!! Det var nu som Judith tvingades lämna oss och Fillan fick hoppa över en tävling på grund av skada. Stajn hade lite problem med utländska toaletten men det var inte det värsta den här dagen. Lill- Klas avslutade besöket i Veysonnaz med att råka ta vinnarens skidor. Vi andra undrar om det verkligen var en olyckshändelse...
Efter tio timmar i buss kom vi fram till bondgården där vi skulle tillbringa natten. Bondgården var härlig 1. den luktade kobajs 2. det var mysiga kor 3. vi fick färska mejeriprodukter. Efter endast sex timmars sömn vaknade småjävlarna i huset och förde ett väldigt liv. Vår sovmorgon som vi längtat efter var därmed över. Efter frukosten fick vi reda på att tävlingarna hade flyttats och vi fick därför göra detsamma. På det nya stället märkte vi återigen att vi kommit ut på den österrikiska landsbygden. Resultaten i backen uteblev och vi fick klart underkänd i betyg. Fillan tröstade sig med svart på en kvart i vårsolen.
Vi åkte vidare och provade finna lycka på annat håll. Snön vräkte ner, vi träffade kanadensiskor med en snygg tränare och miste våra liftkort till några retarded österrikiska tjejer. Dock blev dagen ganska lyckad då det var första dagen när alla kom ner men kvällen blev dramatisk. Mattan sitter lugnt och stilla på rummet när Fillan kommer inrusande och skriker ”SKADAD”. Den skadade var ingen mindre än Caroline som kom in med en uppskuren hand. Carro försökte övertala oss om att det inte var djupt men vi var svårövertygade. Det var svart, djupt och mycket blod. Resten av kvällen roade sig Fillan och Stajn med en åsna som dem tänkte ta med hem. Sen var det dags för sista dagen på touren och den var väl lite halvdan. Två urkörningar, ett inte helt okej åk och ett sjukhusbesök. Det positiva med dagen var att Lill- Klas fick ragg på vägen till sjukan. Det tråkiga var att han var 1. ful 2. vägarbetare 3. luktade svett 4. liten...
Första timmarna på hemresan var ganska tunga för Stajn och WakaWaka efter att dem sniffat lite peppar. Resten av resan flöt dock på bra och klockan fem på morgonen konstaterade en något övetrött fillan att hon hade ”svinkul”. Det sammanfattar vår resa ganska bra för vi hade faktiskt just SVINKUL!
Tourens toabesök: Fillans lååånga besök på herrtoan
Tourens smeknamn: ”Stompen” - av Stajn
Tourens sämsta: Judiths krash
Tourens förälskelse: Mattan i kanadensiska tränaren
Tourens bitch: Judith - ”MORE WATER!!!”
Det var allt för oss
Over and Out
WakaWaka, Mattan, Lill- Klas, Stajn och Judith
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar